Supernova i Stora Björn

[Hans Bengtsson]

Det har nu kommit ytterligare några Astronomer's Telegrams som behandlar SN2011fe:

http://www.astronomerstelegram.org/?read=3605

http://www.astronomerstelegram.org/?read=3607

http://www.astronomerstelegram.org/?read=3620

Bilder som har tagits med Hubble-teleskopet före supernovautbrottet visar ingen stjärna på den aktuella positionen:

http://www.astronomerstelegram.org/?read=3623

http://star.pst.qub.ac.uk/~sne/2011fe.png

mvh
Hans Bengtsson

[Hans Bengtsson]

En mätning av Gary Poyner 2011 September 7.9460 UT gav V = 10.16 för supernovan. Detta är i överensstämmelse med min visuella skattning, 10.2.

mvh
Hans Bengtsson

[Hans Bengtsson]

Stan Howerton mätte 2011 September 9.1002 UT supernovans magnitud till V = 10.05. Detta indikerar att stjärnan faktiskt fortfarande ljusnar en aning, även om skillnaderna från natt till natt nu är så små att de är svåra att konstatera vid vanliga visuella skattningar.

Aftonbladet har nu en helt OK artikel om supernovan:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13594087.ab

Expressen har också en artikel:

http://www.expressen.se/nyheter/1.25413 ... ran-jorden

Denna artikel är tyvärr sämre. Den är illustrerad med en bild på helt andra galaxer, utan supernova, och innehåller ett par egendomliga påståenden:

"Det bästa är om man befinner sig på norra halvklotet om ungefär en vecka, precis efter skymning." Varför just efter skymning? Går utmärkt från vårt land även sent på kvällen.

"Det hör till ovanligheterna att det överhuvudtaget går att se supernovor." Om man har ett rejält teleskop finns det ett antal supernovor man kan se varje år.

Den tydliga kvalitetsskillnaden mellan de två artiklarna beror nog i första hand på att Aftonbladet har kontaktat en svensk astronom innan artikeln publicerades. Det har uppenbarligen inte Expressen gjort.

mvh
Hans Bengtsson

[Hans Bengtsson]

Den första supernovan som upptäcktes i Messier 101 var SS Ursae Majoris, senare kallad SN1909A. Det var den flitige pionjärfotografen och variabelupptäckaren Max Wolf i Heidelberg som stod för bedriften. Stjärnan fick preliminärnamnet AN 6.1909:

http://articles.adsabs.harvard.edu/full ... .180..245W

På en plåt från den 21 februari 1909 hade stjärnan enligt Wolf magnitud 10, det var alltid blåmagnituder (”fotografiska magnituder”) det handlade om på den tiden. På plåtar från den 30 maj 1892 och 5 april 1907 saknas stjärnan helt, vilket ju inte var så konstigt eftersom vi idag vet att det handlade om en supernova tillhörande galaxen.

Sedan skriver Wolf något som väckte mitt intresse, nämligen att stjärnan syns på ett Lick-foto av galaxen i Newcombs bok ”Astronomie für Jedermann". Den är där ”något svagare” än på bilden från 21 februari 1909. Uttrycket skulle tyda på magnitud 11 eller 12 eller kanske 13, kan man tycka. Wolf beklagar också att det är okänt när Lick-bilden togs.

Nu råkar jag i min bokhylla ha den svenska översättningen av boken, som på engelska heter ”Astronomy for everybody” och på svenska ”Astronomi för alla”. Ja, jag har faktiskt både första upplagan tryckt 1909 och tredje upplagan tryckt 1922. Lick-bilden på Messier 101 har texten ”Spiralnebulosa i Stora Björnen” och finns som väntat med i båda upplagorna.

Supernovan är lätt att se på fotot. Jag roade mig med att från VizieR hämta hem moderna blåmagnituder för stjärnor i området för att bedöma supernovans magnitud på Lick-bilden, och hamnade då på blåmagnitud ca 15.9. Detta genom att jämföra med stjärnor av B-magnitud 15.5, 15.8 och 16.1.

Denna magnitud kan synas oväntat svag med tanke på att Wolf angav (blå)magnitud 10 vid max, och stjärnan bara var ”något svagare” på Lick-bilden.

IAU:s supernovalista anger (blå)magnitud 12.1 vid max:

http://www.cbat.eps.harvard.edu/lists/Supernovae.html

GCVS ger blåmagnitud 13.5 vid max:

http://www.sai.msu.su/gcvs/cgi-bin/sear ... rch=SS+UMa

Wolfs magnituduppgift 10 kan förklaras med att hela magnitudskalan vid den tiden var väldigt flytande. Och skillnaden mellan magnituduppgifterna hos IAU (12.1) och GCVS (13.5) kan kanske förklaras med att IAU bedömt att stjärnan vid max var ljusare än när Wolf tog sin bild? Om det bara handlar om en reduktion av Wolfs magnitudskala till modern magnitudskala, så får man annars ett intryck av att GCVS ligger närmare sanningen. Jag tror knappast att Wolf skulle ha skrivit ”något svagare” ifall magnitudskillnaden på de två bilderna hade varit nästan 4 magnituder.

En ungefärlig ljuskurva för SS Ursae Majoris, och lite resonemang kring denna, hittar vi i en artikel av Hoffleit:

http://articles.adsabs.harvard.edu//ful ... 1.000.html

Visst är det lite säreget att Newcombs bok visar en bild med en supernova utan att han eller någon annan hade en tanke på detta - vilken läsare som helst av denna mycket spridda bok hade chansen, men det var Max Wolf som uppmärksammade saken.

Nåväl, innan SN2011fe nyligen blossade upp, så har ytterligare två supernovor registrerats i Messier 101. Den ena, SN1951H, var en svag rackare som aldrig blev ljusare än magnitud 17.5, medan SN1970G var riktigt fin. Den upptäcktes av Lovas och rapporterades överraskande kortfattat (i all hast, uppenbarligen) i IAUC 2269 (11 augusti 1970), som råkade vara samma cirkulär som offentliggjorde Alcocks upptäckt av Nova Scuti 1970:

http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/02200/02269.html

Koordinaterna kom i IAUC 2271 (19 augusti)

http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/02200/02271.html

Därefter ingenting förrän i IAUC 2282 (20 oktober)!

http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/02200/02282.html

Tiderna har verkligen förändrats när det gäller informationsspridning.

Mvh
Hans Bengtsson

[hansg]

Intressant läsning Hans.
Fick SN2011fe till 10.07 +/- 0.046 den 8sept UT 22.00
h-g

[Hans Bengtsson]

Jag hittade senare en anmärkning i Astronomische Nachrichten angående Wolfs uppgift om att SS UMa syns på en bild i Newcombs bok:

http://articles.adsabs.harvard.edu/full ... 7.000.html

Det skulle således röra sig om en artefakt som uppstått i reproduktionen av boken. Ingenting lär synas på originalbilden som togs redan i juni 1899 av Keeler.

Det finns också en artikel från 1974 där Sandage och Tammann på sidorna 232-234 i detalj diskuterar SS UMa:

http://adsabs.harvard.edu/full/1974ApJ...194..223S

Angående bilden i ”Astronomy for Everybody” skriver författarna:

”One further point needs clarification. Wolf’s (1909a) suggestion that the star is visible on an illustration of M101 in a pre-1909 German edition of Newcomb’s Astronomie für Jedermann cast considerable doubt in the past on the true nature of the star. We have been unable to locate a copy of this edition, but there can be no doubt that the problem is a result of poor reproduction for the following reason. According to Kobold (1909), Schorr identified the original plate from which the book illustration is taken as the Crossley plate of 1899 June 7, which is one of the Lick plates sent by Herbig that we inspected for table 6. The supernova is definitely not on this plate."

Man får väl tro på detta. Men visst är det en egendomlig slump att en stjärna så tydligt syns även i mina båda upplagor av Newcombs bok på precis det ställe där SS UMa flammade upp. Vi bör minnas att inget spektrum togs på stjärnan, så helt (bara nästan) tror jag inte vi ska utesluta möjligheten att SS UMa är ett eruptivt objekt i vår egen galax.

Mvh
Hans Bengtsson

[Hans Bengtsson]

Supernovan SN2011fe har faktiskt lyckats ta sig upp alldeles ovanför 10-magnitud-gränsen. En mätning av Robert Keyser 2011 September 13.0957 gav V = 9.981.

Ljuskurvan från AAVSO, med enbart V-mätningar inlagda, är mycket jämn och symmetrisk:

http://www.aavso.org/lcg/plot?auid=000- ... an=&vmean=

mvh
Hans Bengtsson

[Hans Bengtsson]

Alltså:

År 1885 flammade det upp en supernova, S And, i Messier 31 (Andromedagalaxen), den observerades av bl.a. Nils Dunér. Sedan dess - under 126 år! - har ingen lika ljusstark supernova som den nu aktuella SN 2011fe i Messier 101 setts från vårt land.

Så vad ni än gör, passa på ifall det blir några molnluckor. Det måste ni helt enkelt göra. Det kan mycket väl dröja ytterligare 126 år (hur länge vet vi ju inte) innan vi får skåda något liknande.

Supernovan befinner sig nu på den absoluta toppen, magnituden är ganska exakt 10.0. Minsta lilla teleskop duger för att se den, oavsett stadsljus och fullmåneljus och annat.

mvh
Hans Bengtsson

[Hans Bengtsson]

Supernovor som flammar upp i M101 tycks ha en egendomlig förmåga att göra detta i positioner som konfunderar astronomerna:

1) Supernovan år 1909 hamnade på precis det ställe där det i en bok, vars svenska upplaga trycktes samma år, fanns en falsk stjärna som uppkommit vid tryckningen.

2) Supernovan år 2011 hamnade nästan på samma ställe som en nova år 1997. Dock bara nästan.

Vi har nämnt båda dessa saker tidigare i denna tråd, men här kommer en bild som visar positionerna för novan 1997 och supernovan 2011:

http://mintaka.sdsu.edu/faculty/shafter ... index.html

mvh
Hans Bengtsson

[Robin Andersson]

Mycket häftigt måste jag säga! Jag önskar dock det var fredag och molnfritt, då hade jag tagit mig tid till att bära ut teleskopet så jag kunde få stora björn i siktet. Blev nästan så idag förutom att teleskopet stog ute på balkongen och jag väntade på att de skulle bara bli lite kallare (teleskopet), sen när jag väl var påväg ut så var de tidigare stackmolnen ett helt hav av moln... Det är ledsamt när det blir så!

mvh
Robin Andersson

[Robin Andersson]

Försökte mig nyss på supernovan, gick inge vidare, såg stjärna 91 intill galaxen, sen något som var något svagare än 91 vid galaxens position vilket förmodligen var en glimt av galaxen och inte någon nova, tyvärr... Och en observation som är <9.1 känns alldeles för klent... Nu har jag i alla fall försökt!

mvh
Robin Andersson

[Hans Bengtsson]

Hej Robin!

Bara att ta nya tag. Om du skymtade ett objekt där supernovan ska finnas så var det utan större tvekan just supernovan. Själva galaxen ser jag bara som ett diffust skimmer mot den ljusa stadshimlen med min 20 cm Newton, förmodligen är galaxen osynlig för dig - men supernovan borde gå bra, tycker jag.

mvh
Hans Bengtsson

[Starsoft]

Hej

Jag googlade att en typ Ia supernova har en absolut toppmagnitud på 19,3 +/- 0,3, den skulle alltså ha den magnituden om den befann sig på 10 parsec eller 32,6 ljusårs avstånd. Den aktuella supernovan ser ut att kunna plana ut vid ca magnitud 9,9.

Beväpnad med den informationen och kunskapen att ljuset avtar med kvadraten på avståndet så försökte jag räkna ut avståndet till den aktuella supernovan. Jag fick då resultatet 21,2 miljoner ljusår, det värde på avstånde till m101 som verkar gälla är 20-27 miljoner ljusår så värdet förefaller rimligt. Det största felet vid sådana här beräkningar tror jag är extinction, alltså att "skräp" på vägen dämpar ljuset och det kanske man behöver ta hänsyn till. Det verkar inte finnas någon anan supernova av typ Ia i m101 som man kan jämföra med, övriga avståndsmätningar verkar bygga på cepheider gjorda med hubbleteleskopet. Det finns sedan naturligtvis flera metoder som proffsen använder för att kalibrera avståndsuppskattningarna med hjälp av typ Ia supernovor, vi får väl se framöver vad som kommer fram.

Har inga anspråk på att veta vad jag har gjort så om någon kunnigare läser det här och har synpunkter så hoppas jag bli korrigerad

Anders

[ThomasK]

Kul idé att göra den beräkningen. Jag fick nästan samma svar 22.6 miljoner ljusår. Jag räknade så här: 9.9 - (-19.3) / 5 = 5.84, avståndet blir sedan 10 * 10^5.84 = 6 918 000 parsec * 3.26 = 22 550 000 ljusår. I boken "Atlas of the Messier objects" anges avståndet till mellan 21.8 och 24.1 Mly, så våra resultat stämmer ju rätt bra.

Robin och Hans, när sett supernovan har jag inte sett själva galaxen. M101 är ganska svår att se då den är så utbredd. Månljus, låg höjd och att den för mig är i riktning in mot Varberg centrum har inte underlättat. Men SN2011fe gick fint att se även om den inte lyser jättestarkt i min kikare.

[Starsoft]

Hej

Visst är det lite spännande att man visuellt med ett relativt litet teleskop kan bedöma avståndet till en galax som ljuset behövt 22 miljoner år på sig för att färdas hit.

För all del har vi fått hjälp med att typa supernovan men det lär även för en amatör vara en överkomlig uppgift att göra det om man har ett hyggligt teleskop och en ccd kamera med spektrograf.

När jag någon gång i framtiden får fart på mina fotoprylar så är mitt mål att utöver att utföra fotometriska mätningar också att för mitt eget nöjes skull försöka göra något av de värden man får fram. Framför allt är jag intresserad av förmörkelsevariabler där det finns massor av intressant information att ta fram om de aktuella stjärnorna om man har fotometriska data med bra precision över en cykel. Det finns heller ingen brist på outforskade binära system om man vill undersöka "egna" objekt.

Anders