Variabelbiografier

[wilt]

Jag har skrivit några rader om R Dra och V538 Cas.

[Hans Bengtsson]

Mycket intressant!

Finns inte mycket att tillägga till dessa sammanfattningar. Väldigt bra. Försökte hitta en del om V538 Cas som du missat, men det känns som om du redan hittat det som var värt att hitta ... märks att du är astrohistoriker!

mvh
Hans Bengtsson

[Timaoes]

Jag har skrivit några rader om R Dra och V538 Cas.

Det var rackarns. Du ser ut att ha trillat dit med besked :-). Ser strålande ut.

/Johan

[wilt]

Hans och Johan, tackar!

[Hans Bengtsson]

Förmodligen har du redan sett att det under "Externa länkar" på SVO finns länkar till en del historiskt mycket intressanta variabelkällor, bl.a. den stora variabelkatalogen (Cannon/Pickering) från 1907. Och även till Geschichte und Literatur osv (eller GuL om man vill slippa snubbla över tyska ändelser...). Jag hade just börjat jaga GuL på tyska antikvariat, hann köpa en av volymerna, när rubbet lades ut på nätet. En riktig guldgruva, den som scannade in detta borde få någon sorts medalj för gott uppförande.

mvh
Hans Bengtsson

[wilt]

Nej, det har jag inte sett - stort tack för tipset! Det här verkar ju hur användbart som helst.

Hittills har jag mest jobbat med Simbad och ADS. Idag finns det mycket utlagt på nätet. Astronomerna har varit väldigt duktiga på att bygga bibliografiska databaser och tillgängliggöra sin litteratur. Här finns öppningar för att hålla på med variabler även när det är mulet ...

[Hans Bengtsson]

Under långa tider fick alla nyupptäckta variabler ett AN-nummer av typen AN 10.1903, vilket betydde att detta var den 10:e variabeln som år 1903 rapporterades till Astronomische Nachrichten.

En metod som brukar vara effektiv för att hitta tidig info om en AN-variabel, ofta upptäcktsrapporten, är att först titta i GCVS vilket AN-nummer som stjärnan fick, och sedan googla på ”Astronomische Nachrichten”+”10.1903” om det är just AN 10.1903 (som i GCVS står i formatet 1903.0010) man söker.

Länkar som innehåller ”wiley” leder till en sida där man inte gratis kommer åt informationen, men länkar med ”harvard” funkar utmärkt. Ofta finns även ”wiley-länkar” i en ”harvard-variant”. Ibland kan man behöva googla på hela artikeltiteln för att hitta harvard-länken, det är inte alltid den dyker upp om man enbart googlar på AN-beteckningen.

Ovanstående sagt som ett litet tips vid grävande i variablernas historia.

Mvh
Hans Bengtsson

[wilt]

Vilket bra tips! Den här AN-nomenklaturen kände jag inte till; tycks ju vara ett bra sätt att navigera bland artiklarna i Astr Nachrichten.

[Hans Bengtsson]

Det första AN-numret som finns är AN 1.1900 (= V Draconis), det finns således inga AN-beteckningar för variabler upptäckta på 1800-talet eller ännu tidigare. Serien avslutas med AN 7.1944 (= NSV 1173, en misstänkt variabel), naturligt nog som en följd av kriget. Konstigt nog tycks det sedan finnas ett enstaka AN-namn, nämligen AN 1.1950 (= V335 Orionis), jag tror det var Paul Ahnert som kallade en nyupptäckt variabel så i en artikel från 1951. Men det var nog mera ett enstaka initiativ.

mvh
Hans Bengtsson

[wilt]

En till: R Ari.

[ThomasK]

Intressant artikel! Man får lite perspektiv på sina egna observationsmödor när man läser din text och känner sig lite grand delaktig i astronomihistorien med 18 observationer gjorda av R Ari.

[Hans Bengtsson]

Gustav:

Alldeles lysande artikel!

På tal om variabelhistoria. Här finns en rätt kul passus, på sidan 110:
http://adsabs.harvard.edu/full/1892AJ.....11..109D

Nils Dunér, som jag betraktar som sin tids främste svenske observatör, berättar om sina observationer av ett utbrott hos U Geminorum som inträffade i januari 1891. Den 6 januari såg han stjärnan i tilltagande, men temperaturen i Uppsala var 26 minusgrader och kylan hindrade honom från att fortsätta observerandet den natten. Nästa natt låg U Gem nästan i maximum - men därefter blev Dunér sjuk och kunde inte följa utbrottet vidare. Han kontaktade då Charlier, som lovade att ta vid. Men Charlier var mera teoretiker än observatör, och man kan ana sig till att Dunér inte blev riktigt nöjd:

"At my request, Dr. CHARLIER observed the star, but only on two nights, the 12th and the 19th, and in the second observation he did not strictly follow the method of ARGELANDER. This observation is consequently not rigorously comparable with the others."

mvh
Hans Bengtsson

[wilt]

Thomas och Hans: tack!

Man får lite perspektiv på sina egna observationsmödor när man läser din text och känner sig lite grand delaktig i astronomihistorien med 18 observationer gjorda av R Ari.

Så är det, man ingår i något slags sammanhang, anknyter till de som observerat före oss, ofta hade de ju dessutom tillgång till ungefär samma slags instrument som oss, även om de var proffsastronomer. Och detta perspektiv adderar ju ett lager av mening och intresse även för relativt normala och lugna variabler som just R Ari.

Vetenskapligt har förstås variabelastronomi ett slags arkivaspekt eftersom man studerar förändringar över tid; några observationer gjorda av en ensam observatör av en stjärna som nästan ingen annan observerar kan helt plötsligt i framtiden visa sig värdefulla när stjärnan av någon anledning tilldrar sig någon forskares intresse. De observationer vi gör - om de rapporteras in och bearbetas ordentligt - får ett värde in i framtiden. Ett kanske extremt exempel: tänk om någon av de där lite osexiga SRC-variablerna några av oss följer blir en supernova; våra skattningar skulle bli högintressanta!

På tal om variabelhistoria. Här finns en rätt kul passus, på sidan 110:
http://adsabs.harvard.edu/full/1892AJ.....11..109D

Nils Dunér, som jag betraktar som sin tids främste svenske observatör, berättar om sina observationer av ett utbrott hos U Geminorum som inträffade i januari 1891. Den 6 januari såg han stjärnan i tilltagande, men temperaturen i Uppsala var 26 minusgrader och kylan hindrade honom från att fortsätta observerandet den natten. Nästa natt låg U Gem nästan i maximum - men därefter blev Dunér sjuk och kunde inte följa utbrottet vidare. Han kontaktade då Charlier, som lovade att ta vid. Men Charlier var mera teoretiker än observatör, och man kan ana sig till att Dunér inte blev riktigt nöjd:

"At my request, Dr. CHARLIER observed the star, but only on two nights, the 12th and the 19th, and in the second observation he did not strictly follow the method of ARGELANDER. This observation is consequently not rigorously comparable with the others."

Haha! Det här är såå kul! Har inte sett detta innan, jättebra fynd!

Dunér och Charlier hade ju helt skilda vetenskapliga temperament och man kan riktigt se Dunér den durkdrivne observatören muttra något om att skrivbordsastronomen Charlier minsann inte klarar av att observera.

Håller helt med dig om omdömet om Dunér.

Apropå Dunér tycker jag om att du letat upp historiska observationer av bland andra Dunér och lagt in dom i SVO. Hans observationer av S And är intressanta, delvis för att de visar vad som gömmer sig i arkiven.

Under några år under 1980-talet var jag verksam som assistent vid Lunds observatorium. Mest jobbade jag med Gösta Lyngå, Vintergats- och öppna stjärnhopar-astronomen. Det var rena himmelriket för en stjärnögd tonåring och det blev många nördiga timmar i biblioteket och i ASTOL (observatoriets datorcentral) där jag bland annat mätte spektra upptagna i Australien med en mikrodensitometer.

I varje fall. Gösta fick en förfrågan från Gérard de Vaucouleurs i Texas om Dunérs observationer av S And. Han höll på med ett forskningsprojekt om S And och gjorde därför en bearbetning av de historiska observationerna. Han hade sett någonstans att Dunér gjort ett antal observationer i Lund, men de tycktes inte ha blivit publicerade. Kunde lundaastronomerna kanske hjälpa till?

Gösta och Nils Hansson, mångårig medarbetare vid observatoriet som dessutom hade god kännedom om astronomihistoria, lyckades gräva fram Dunérs observationsdagböcker från de där höst- och vinternätterna 1885 vid lundaobservatoriets 25cm refraktor, de låg i Universitetsbibliotekets handskriftsavdelning. Sen gällde det bara att tolka observationerna. Det handlade bland annat om att reda ut vilka jämförelsestjärnor det var som Dunér anspelade på i sina anteckningar. Vi jobbade med Dunérs anteckningar i blyerts från teleskopet, jämförde med stjärnkataloger och så vidare. På den tiden hade jag ingen aning om att jag skulle komma att hålla på med astronomihistoria och då bland annat ägna mig åt Dunér (jag skulle bli astronom!), men jag tyckte förstås att det här arkivmaterialet var riktigt spännande. Hansson, Lyngå och de Vaucouleurs publicerade sedan de reducerade mätningarna i PASP. Uppsatsen i PASP slutade med en uppmaning till andra observatorier att genomsöka sina arkiv efter observationer av denna den första extragalaktiska supernovan som observerats. Dunérs tio mätningar kom att ingå i det reviewpaper i ApJ som de Vaucouleurs och Corwin publicerade. De hade reducerat 300 mätningar till V-magnituder och korrigerat för personliga ekvationer hos observatörerna. Den resulterande ljuskurvan är riktigt fin och dessutom ett gott argument för vad man kan åstadkomma när man bedriver variabelstudier i arkiv och bibliotek.

Dunérs observationer har bland annat använts av van den Bergh för att argumentera för förekomsten av en speciell typ av supernovor nära de centrala delarna av galaxer.

[wilt]

VW Dra.

[wilt]

V370 And.