Astronet forum

I denna vetenskapliga artikel har man tagit fram ny data om fler än 150 klotformiga stjärnhopar som tillhör Vintergatan. Man har helt enkelt räknat stjärna för stjärna och adderat magnituderna! Med hjälp av färg-magnitud data, radialhastigheter och Gaia DR 2 data om stjärnornas egenrörelser vet man vilka stjärnor som är sanna medlemmar i hoparna.

https://arxiv.org/pdf/2009.09611.pdf

I Table 3 (nästan längst ned) betyder kolumnerna; namn, total skenbar V-magnitud, absolut V-magnitud, kvoten massa/ljus (ju högre värde desto mer mörk materia?), radien på 10% resp 50% av det totala ljuset från centralområdet och medelytljusstyrkan på dessa områden.

Största och ljusaste (både skenbart och absolut) klothopen är förstås NGC5139 (Omega Centauri), magnitud 3.50. NGC6205 (M13) har jämförelsevis magnituden 5.81.

Några överraskningar hittar man. I tabellen ser man att BH 140 och FSR 1758 är bland de största klothoparna. Jag hade inte ens hört talas om de innan för de har upptäckts först nyligen. De går inte att se från Sverige då de befinner sig i Flugan resp södra Skorpionen. Båda har den skenbara magnituden 9.14 och borde synas enkelt visuellt, skulle man kunna tycka.

Här hittar man information om de 57 (!) klotformiga stjärnhoparna som man upptäckt sedan 2005. Antalet kända, verifierade klothopar i vår galax är "nu" (2018) uppe i 216 stycken.

https://iopscience.iop.org/article/10.3 ... aad8b7/pdf


/Timo K

Det här var intressant! Det tål att studeras i lugn och ro...

/Torbjörn

De klotformiga stjärnhoparna är kanske min favorittyp av deepsky-objekt och jag har sett samtliga hoparna i NGC- och IC-katalogerna, inklusive de extragalaktiska hoparna. Dessa återfinns i de Magellanska molnen (LMC och SMC) samt NGC1049 i Fornax dvärggalax. Det går ju att se klothopar utanför NGC/IC så vid min förra Australienresa i aug-sept 2019 så plockade jag van den Bergh-Hagen 176 i Norma (ej ens med i tabell 3 ovan!), Lyngå 7 i Norma och Ruprecht 106 i Centaurus.

Dessa var ganska svåra utmaningar trots att jag obsade under en SQM-L 22.0 stjärnhimmel i W.A. med en 10-tums kines-Dobson. Lyngå 7 (upptäckt av Gösta Lyngå) har den totala magnituden 9.87 men var inte alls "trivial" trots en bra sökarkarta. Jag längtar tillbaka till bushen men denna förb**e pandemi omöjliggör en resa för närvarande.

/Timo K

Kul att läsa om detta Timo. Hela 216 klotformiga hopar kända runt Vintergatan, då är det några färre som fortfarande saknas om vår galax är av det normala slaget. Har uppdaterat siffran i Nationalencyklopedin, supernajs att du uppmärksammade detta!

Tycker liksom du att klotformiga hopar är favoritobjekt, men till dem hör också planetariska nebulosor. Särskilt kul att leta upp svaga och avlägsna. När Marsoppositionen är över tänkte jag rikta T52 mot dessa, ser verkligen fram enot det.

Johan