Objekt: Teckningar av LeoI, Leo II och Leo III Dvärggalaxer i Lokala gruppen
Exponering: Visuellt, Deep Skyfilter
Fotograf: Johan Warell
Teleskop: 52 cm f/4 Newton
Kamera: Blotta ögat
Kommentar: Under tre klara kvällar under våren har jag tecknat en hel del djuprymdobjekt, bland annat de tre mycket ljussvaga galaxer i Lejonet som ingår i Lokala galaxgruppen och som är synliga med amatörinstrument: Leo I, II och III. Observationerna gjordes med 52 cm f/4 Newton i ofiltrerat ljus och med Lumicon Deep Sky-filter.
Det var länge sedan jag observerade Leo I, senast med 45 cm reflektorn på Sandvreten. Den 16 mars var den lätt att se i x100 med Panoptic 22 mm och Regulus (20 bågmin söderut) placerad precis utanför synfältet. En stor, något oval diffus och jämnljus fläck utsträckt i E-W riktning, möjligen något ljusare mot N sidan. Synlig utan problem med direkt seende. SQM-L 20,96. Denna galax upptäcktes 1960 på POSS-plåtar av den amerikanske astronomen Albert George Wilson.
Den 2 april såg jag Leo II för första gången. Den är svagare än Leo I och ytljusstyrkan är betydligt lägre. Med x90 förstoring och 40 bågmin synfält såg jag en mycket ljussvag och diffus oval fläck centrerad på en 13 mag stjärna. Den centrala delen var marginellt ljusare, och dess yta tycktes granulerad av extremt svaga (dock inte inte verkliga) stjärnor. Den var inte så svag som jag förväntade mig utan var synlig genast i synfältet med indirekt seende. SQM-L 20,83 vid galaxen. Leo II upptäcktes redan 1950 innan Leo I av samme Wilson och hans kollega Robert George Harrington, också på POSS-plåtar.
Leo III eller Leo A upptäcktes trots namnet redan 1942 av Fritz Zwicky med 18-tums Schmidtkameran på Palomar. Den är till skillnad från dvärgellipsoiderna I och II en oregelbunden galax. Leo III observerade jag 12 april med Deep Sky-filter vid x160, och den var svårare och mindre än Leo II. Galaxen sågs endast med indirekt seende och inte kontinuerligt, men både storleken och orienteringen i E-W riktning stämmer med foton: en mycket svag diffus oval utan ljusare centrum. SQM-L 21,06. Denna kväll inledde jag med en ny titt på Leo I när jag kalibrerade teleskopets position på Regulus.
Alla dessa galaxer är svåra att se visuellt om man inte har en mörk himmel, men med ett större teleskop kan man se dem på en lanthimmel som är såpass mörk att man ser Vintergatsbandet (Bortle 4). Leo I har setts i så små teleskop som 10 cm, men då på en riktigt mörk himmel. Fotografiskt har jag fångat dem på 60 sekunders exponeringar med CCD på min 25 cm f/6 SCT; på bilderna var Leo II definitivt svagast.
Klicka for att se stor version av bilden
Intressant och bra information också.