Nu har jag observerat nio hela nätter i rad med teleskop i bushen. Så många nätter i följd har jag aldrig obsat tidigare med teleskop! De här stjärnklara nätterna verkar aldrig ta slut.
Jag ställde frågan till proffsastronomen Brian Skiff på Lowell-observatoriet om lämpliga planetariska nebulosor i det Stora Magellanska Molnet. Fick en lista med koordinater och magnituder på några av de ljusaste. Jag identifierade i Digitized Sky Survey vilka objekt det var och gjorde handritade, detaljerade sökarkartor för planetärerna.
Den ljusaste planetariska nebulosan i Stora Molnet är LMC SMP 62 av magnitud 14.4. Redan med 50x förstoring med 10-tummaren såg jag en stjärna här. Jag ökade förstoringen till 250x och såg en ljussvagare fältstjärna i närheten mot SE. Det var första gången jag såg en planetarisk nebulosa utanför vår egen galax! Objektet var helt punktformat och "stjärnan" var ej svår att se. Jag obsade tre planetariska nebulosor till. LMC SMP 78 ligger bara en kvarts grad NW om Tarantula och var mycket enkel att lokalisera och den 14.8 mag planetären syntes utan svårighet. Den fjärde nebulosan jag obsade var av magnitud 14.9. Jag får försöka se djupare inatt.
Bug-nebulosan NGC6302 i Skorpionen hade jag faktiskt inte sett på 21 år så det var att återse en gammal bekant. I teleskopet såg "larven" ut som Andromedagalaxen ser ut med blotta ögat men med ett ljusare centralparti. Det W utskottet var längre och gjorde en böj mot NW. 10 bågminuter S om NGC6302 såg jag en iögonfallande ansamling stjärnor som inte var katalogiserad. En ny Karhula-hop?
Jag läste igår om en ny supernova i Centaurus A, NGC5128, som hade upptäckts av en amatör. Tyvärr ligger SN blott 4 bågsekunder ifrån den 12 mag fältstjärnan som ligger framför galaxens karakteristiska mörka band. Inte ens med 250x kunde jag urskilja supernovan intill den.
Mellan Centaurus A och Omega Centauri finns en galax som kallas för Fourcade-Figueroa (ESO 270-17). Varför heter den så? Jag hade ingen aning om hur galaxen skulle se ut, bara att den ser stor och avlång ut i Uranometria. Först såg jag ingenting, men med en noggrann titt kunde jag urskilja ett glöd vid en stjärna av ca 11 magnituden. Såg konsistent denna dis, precis som hos klothopen Tonantzintla 2 härom natten. DSS visar att det jag såg var galaxens kärna. Denna anonyma galax är hela 16 bågminuter lång men bara 1.4 bågminuter bred! En mycket intressant överraskning!
Jag var tvungen att supa in Omega Centauris kolossala stjärnmängd med 250x. Precis hela synfältet var täckt med "miljoner" enskilda stjärnor. Nära centrum finns ett mörkt "fotavtryck".
Från den ena ytterligheten till den andra. Klothopen Haute-Provence 1 finns i Skytten, på gränsen till Skorpionen. Jag väntade till kvart i tre tills objektet hade gått upp högt nog. Efter en noggrann titt med hjälp av en fotografisk sökarkarta lyste H-P 1 genom vintergatans stoft! Det var första gången jag såg en Haute-Provence hop! Den var faktiskt inte ens speciellt svår att se med tio-tummaren.
Efter midnatt märkte jag att luften förändrades. Jag kände havsdoft 5 mil i inlandet. Tydligen hade vinden vänt och luftfuktigheten ökade något fruktansvärt. För första gången någonsin kände jag av dagg här på sommaren. Tuben var blöt men optiken var helt OK ännu. På vägen hem fick jag använda vindrutetorkaren för att hålla vindrutan torr!
/Timo K