200 kometer, tre supernovor och en gravitationslins med 12 tum
Posted: 2017-09-16 14:27:13
Jag inledde observationspasset med att observera supenovan SN2017glx i galaxen NGC6824 i Svanen. Det krävdes 430x förstoring för att urskilja supernovan från galaxens kärna för den ligger bara 3.9 bågsekunder ifrån. Det såg ut som en ljussvag dubbelstjärna där supernovan var den ljusare komponenten och av ca magnitud 14.7.
Supenovan SN2017eaw i fyrverkerigalaxen NGC6946 hade bleknat betydligt sedan augusti. Skattade nu supernovan till magnitud 15.3.
Lät 12-tums SkyWatchern gå till den planetariska nebulosan Sanduleak 2-372 (Vyssotsky 1-4) nära M11 i Skölden. Såg dess bleka skiva och anade den 15.6 magnitud central*.
Strax före klockan 23 lade jag märke till ett grönt norrskensband lågt i norr under Stora Björns fötter med några obetydliga stråk sträckande sig uppåt.
För första gången tog batteriet slut i min PowerTank så jag fick fortsätta lokalisera objekten på det gamla stjärnhoppningssättet. Det var första gången som jag körde manuell GoTo med 12-tums SkyWatchern. Det gick lika bra det men inte lika bekvämt. Det kändes lite ovant att pusha teleskopet i 430x förstoring.
Det fanns åtminstone två aktuella och relativt ljusa kometer som jag inte hade sett än. Den ena var 29P/Schwassmann-Wachmann som har återkommande utbrott. Jag hade sett kometen under två tidigare varv, 1996 och 2005. Eftersom 29P var i aphelium 2011 så räknar jag detta som ett nytt varv och apparition. 29P/Schwassmann-Wachmann låg i Stenbocken och relativt lågt över horisonten. Den syntes inte från min ordinarie plats så jag fick bära tuben till en annan plats med friare sikt mot SW. Kometen var mycket svår att se för det hade bildats dagg på optiken. Tyckte att 29P var av ca magnitud 13.5.
Tuben och optiken var helt täckta av dagg så jag bar in teleskopet och blåste bort fukten på speglarna med en hårtork.
Komet C/2015ER61 (PanSTARRS) trodde jag länge skulle "slinka mig genom fingrarna". Jag har inte haft bra tillfällen att se den förrän nu när jag hade flyttat tuben till en annan plats på gården. C/2015ER61 (PanSTARRS) var också besvärlig att se men lätt att hitta nära Plejaderna. Magnitud ca 13.0, diameter 1'.3 och DC=2. Denna komet blev en milstolpe för mig då det var min 200:e kometapparition som jag sett (och 176 olika kometer)!
Nästa observation blev nattens häftigaste. I augusti hade man upptäckt den ljusaste kända gravitationslinsen på himlen, eller rättare sagt en gravitationslinsad kvasar. Den kallas populärt för Andromeda's Parachute då den på foton tagna med jätteteleskop liknar en dalande fallskärm och har fyra komponenter. En kvadrupel kvasar alltså. Andromedas Fallskärm var mycket lätt att hitta norr om dubbelstjärnan Alamak (Gamma And). Jag visste att den ca 15 magnitud optiska illusionen skulle ligga intill en 12 mag stjärna men inte på vilken sida om den. Jag nedtecknade fem stjärnor som ej fanns på min MegaStar-karta. Den tredje ljusaste av dem och den som ligger 20" NW om den 12 mag * visade sig vara gravitationslinsen. De två ljussvagaste * som jag nedtecknade var av V=15.92 resp V=15.93 enligt APASS. Jag kunde inte se några enskilda komponenter i kvasaren med 300x och 430x förstoring utan såg bara dess sammanlagda ljus. Med GoTo-drivning kanske det hade gått. Vi får se nästa gång. Kvasarens rödförskjutning är 2.377 vilket betyder ett avstånd av 11 miljarder ljusår och det verkliga avståndet "nu" är ca 19 miljarder ljusår! Mycket längre än så kan man inte se ut i universum med bara 12-tums teleskop! Sökarkarta:
http://www.faintfuzzies.com/Files/J0147 ... achute.pdf" onclick="window.open(this.href);return false;
Avslutade teleskopobsarna med en tredje supernova för natten, SN2017gmr i NGC988 i Valfisken klockan 4:01. Galaxen ligger bakom en störande 7.1 mag *. Den ca 14.0 mag supernovan syntes enklare än modergalaxen!
Nu i helgen har Merkurius och Mars en rekordtät konjunktion. Som närmast är de minde än 200 bågsekunder ifrån varandra och svårt separerbara med blotta ögat. Det sker på kvällstid i Sverige då de ligger under horisonten. Tyvärr hade en molnblaffa parkerat sig framför Merkurius och Mars så jag såg inte dem trots att jag väntade på en glipa mellan molnen mellan klockan 5:00-5:30. Icke sa Nicke!
/Timo K
Supenovan SN2017eaw i fyrverkerigalaxen NGC6946 hade bleknat betydligt sedan augusti. Skattade nu supernovan till magnitud 15.3.
Lät 12-tums SkyWatchern gå till den planetariska nebulosan Sanduleak 2-372 (Vyssotsky 1-4) nära M11 i Skölden. Såg dess bleka skiva och anade den 15.6 magnitud central*.
Strax före klockan 23 lade jag märke till ett grönt norrskensband lågt i norr under Stora Björns fötter med några obetydliga stråk sträckande sig uppåt.
För första gången tog batteriet slut i min PowerTank så jag fick fortsätta lokalisera objekten på det gamla stjärnhoppningssättet. Det var första gången som jag körde manuell GoTo med 12-tums SkyWatchern. Det gick lika bra det men inte lika bekvämt. Det kändes lite ovant att pusha teleskopet i 430x förstoring.
Det fanns åtminstone två aktuella och relativt ljusa kometer som jag inte hade sett än. Den ena var 29P/Schwassmann-Wachmann som har återkommande utbrott. Jag hade sett kometen under två tidigare varv, 1996 och 2005. Eftersom 29P var i aphelium 2011 så räknar jag detta som ett nytt varv och apparition. 29P/Schwassmann-Wachmann låg i Stenbocken och relativt lågt över horisonten. Den syntes inte från min ordinarie plats så jag fick bära tuben till en annan plats med friare sikt mot SW. Kometen var mycket svår att se för det hade bildats dagg på optiken. Tyckte att 29P var av ca magnitud 13.5.
Tuben och optiken var helt täckta av dagg så jag bar in teleskopet och blåste bort fukten på speglarna med en hårtork.
Komet C/2015ER61 (PanSTARRS) trodde jag länge skulle "slinka mig genom fingrarna". Jag har inte haft bra tillfällen att se den förrän nu när jag hade flyttat tuben till en annan plats på gården. C/2015ER61 (PanSTARRS) var också besvärlig att se men lätt att hitta nära Plejaderna. Magnitud ca 13.0, diameter 1'.3 och DC=2. Denna komet blev en milstolpe för mig då det var min 200:e kometapparition som jag sett (och 176 olika kometer)!
Nästa observation blev nattens häftigaste. I augusti hade man upptäckt den ljusaste kända gravitationslinsen på himlen, eller rättare sagt en gravitationslinsad kvasar. Den kallas populärt för Andromeda's Parachute då den på foton tagna med jätteteleskop liknar en dalande fallskärm och har fyra komponenter. En kvadrupel kvasar alltså. Andromedas Fallskärm var mycket lätt att hitta norr om dubbelstjärnan Alamak (Gamma And). Jag visste att den ca 15 magnitud optiska illusionen skulle ligga intill en 12 mag stjärna men inte på vilken sida om den. Jag nedtecknade fem stjärnor som ej fanns på min MegaStar-karta. Den tredje ljusaste av dem och den som ligger 20" NW om den 12 mag * visade sig vara gravitationslinsen. De två ljussvagaste * som jag nedtecknade var av V=15.92 resp V=15.93 enligt APASS. Jag kunde inte se några enskilda komponenter i kvasaren med 300x och 430x förstoring utan såg bara dess sammanlagda ljus. Med GoTo-drivning kanske det hade gått. Vi får se nästa gång. Kvasarens rödförskjutning är 2.377 vilket betyder ett avstånd av 11 miljarder ljusår och det verkliga avståndet "nu" är ca 19 miljarder ljusår! Mycket längre än så kan man inte se ut i universum med bara 12-tums teleskop! Sökarkarta:
http://www.faintfuzzies.com/Files/J0147 ... achute.pdf" onclick="window.open(this.href);return false;
Avslutade teleskopobsarna med en tredje supernova för natten, SN2017gmr i NGC988 i Valfisken klockan 4:01. Galaxen ligger bakom en störande 7.1 mag *. Den ca 14.0 mag supernovan syntes enklare än modergalaxen!
Nu i helgen har Merkurius och Mars en rekordtät konjunktion. Som närmast är de minde än 200 bågsekunder ifrån varandra och svårt separerbara med blotta ögat. Det sker på kvällstid i Sverige då de ligger under horisonten. Tyvärr hade en molnblaffa parkerat sig framför Merkurius och Mars så jag såg inte dem trots att jag väntade på en glipa mellan molnen mellan klockan 5:00-5:30. Icke sa Nicke!
/Timo K