När jag för något år sedan så smått började smaka på Lunar 100 -- månobservatörernas motsvarighet till Messier-listan -- kunde jag inte riktigt förstå vari utmaning låg och varför en del amatörer, speciellt i Storbritannien, blivit så fullständigt besatta av månen. När jag nu har klarat av drygt en tredjedel av listan börjar jag ana vad det hela rör sig om.
Till att börja med är månen bekväm att jobba med. Stor och ljusstark, enastående kontrast, och med en fullständigt överväldigande detaljrikedom. Gränsmagnituder och ljusföroreningar behöver man inte ens fundera på. Vidare är den trots sin stelfrusna selenografi och genom terminatorns ständiga rörelse synnerligen dynamisk. Vissa objekt framträder bara under några timmar under hela måncykeln, andra ändrar fullständigt skepnad beroende på var solen står över den lokala horisonten. Slutligen bjuder den på ändlösa utmaning, och det av synnerligen varierande karaktär. Bergskedjor, kratrar, utdöda vulkaner, förkastningar, instörtade lavatunnlar och så vidare. Svårighetsgraden sträcker sig från det busenkla (Platon), via det svåra (Småkratrarna i Platon) till det jättesvåra (vulkancalderan Ina).
Nedan följer några av de teckningar jag gjort den senaste tiden. Alla observationer är gjorda med SkyWatcher 10" dob och Nagler zoom 3-6 mm. Okularet har i första hand används i 6 och 5 mm-läge för 200x respektive 240x. Lunar 100 är sorterad efter svårighetsgrad. L1 är månen själv, L100 extremt svårfångade mörka virvlar på librationsobjektet Mare Marginis.
L35: Triesnecker rilles
System av lavakanaler intill Triesnecker. Den vänstra, något bredare, kanalen framträder redan under hyfsad seeing, medan den högra är smalare och kräver goda förhållanden.
- L35_Triesnecker.jpg (62.89 KiB) Viewed 6399 times
L65: Hortensius domes
Fem slocknade vulkaner intill Hortensius. Ytterligare en vulkan (Pi) syns intill Milichius. I denna senare framträder också själva kratern. (Det ska även gå att se kratrarna i de andra vulkanerna med det lyckades jag inte med.) De ljusa stråken som skär tvärs över området är nedslagsejekta från Kepler och/eller Copernicus.
- L65_Hortensius domes.jpg (88.23 KiB) Viewed 6399 times
L69: Copernicus secondary craters
Detta är några av de mest fascinerande objektet jag observerat så här långt. Dessa småkratrar bildades av 'småsten' som regnade ner efter det stora nedslaget som bildade Copernicus. Vi medelgod seeing framträder bara några av de större kratrarna, men vid god seeing visar sig hela området vara perforerat av nedslag. Strax ovanför Copernicus syns också Copernicus H vilken har ett eget nummer på listan (L74).
- L69_Copernicus secondary craters.jpg (111.81 KiB) Viewed 6399 times
L93: Dionysius dark rays
Trots det höga L-numret var detta ett förhållandevis enkelt objekt. Runt Dionysius syns en ljus krage och både ljusa och mörka ejektastråk. Nyanserna kommer av att kratern bildades på gränsen mellan lavaslätten (mörkare material) och höglandet (ljusare material). Två typer av ejekta har alltså blandats och bildat stråken. Teckningen gör inte fenomenet rättvisa.
- L93_Dionysius dark rays.jpg (82.25 KiB) Viewed 6399 times
Det var allt för den här gången.
/Johan
