Hans Bengtsson wrote:Hej!
Med "bredd vid koman" menar jag att svansen uppfyllde en vinkel av 50 grader räknat nära komans centrum. Ett stycke ut från koman böjde svansen av inåt, så där upptar svansbredden en mindre vinkel än 50 grader, kanske 35 grader eller något sådant. Jag kunde följa den norra svansavgränsningen längre än den södra svansavgränsningen, ungefär 0.4 resp. 0.3 grader.
Kul att så många är ute och spanar. Jag hoppas nu på en komet-revival i det här landet! Tänk om det för varje måttligt ljus komet kunde vara ett tiotal observatörer som rapporterade in obsar. Så var det på 80- och 90-talet och kan nog bli så igen med den här farten!
Väldigt fin observation Hans! Den vinkel som du beskriver brukar traditionellt kalla ÖPPNINGSVINKELN. Detta är vinkelskillnaden mellan svansens sydligaste och nordligaste avgränsning, mätt där svansarna lämnar koman. Längre bort från koman kan speciellt stoftsvansen böja av, vilket den gör i fallet med Pan-STARRS.
I ICQ:s observationsrapport anger man positionsvinkeln för svansens ljusaste centraldel. I den tillhörande beskrivningen kan man sedan beskriva i ord svansens öppningsvinkel eller de extremvärden på vinklarna som "svans-solfjädern" upptog. Ser man flera svansar anger man i rapporten positionsvinkeln för alla.
Hans Bengtsson wrote:
Dessa saker kan man mäta mera noggrant på fotografier, men det är ändå kul att göra några visuella bedömningar.
Noggrannheten kan förbättras tiofallt genom att mäta positionsvinklar på foton. Då kan man nå en noggrannhet av en grad. Men det tar längre tid och man måste ha kamera. Så gjorde inte heller de gamla grekerna. Så båda metoderna ska användas, om man kan.
Hans Bengtsson wrote:Edit:
Förresten bedömde jag centralkondensationen till 9, vilket innebär en diskliknande (planetliknande) och inte diffus koma. Det är evigheter sedan jag var kometobservatör men jag hoppas att jag minns definitionen rätt ... får kolla.
Man sätter 0 på en totalt diffus koma utan antydan till centralkondensation och 9 på en i princip stjärnlik koma utan antydan till diffusa kanter. Det senare är förstås ett extremfall som sällan uppträder. De flesta kometobservatörer tolkar dc 9 som en mycket liten skiva, väldefinierad och planetlik. Då hamnar Pan-STARRS någonstans i de övre trakterna på skalan, och får ett lägre dc-värde ju mer av koman som den ljusa himlen tillåter observatören att betrakta.
Hans Bengtsson wrote:
Kan också nämna i detta sammanhang att man ibland felaktigt benämner koman för "kärna", men kärnan är en annan sak, nämligen kometens fasta kropp i mitten av koman. Och kärnan är så liten (kanske ett tiotal kilometer) att man inte kan se någon diameter på den med våra teleskop.
mvh
Hans Bengtsson
Det är detta som kallas för CENTRALKONDENSATION. Den kan vara kraftigt gul pga tätt stoft kring den egentliga kärnan och vara tämligen planetlik.
Allt detta och mycket mer kan ni läsa om i FOKUS 2: Att observera kometer eller på Solsystemssektionens sidor för kometer,
http://saaf.se/sektioner.php. Där finns även en observationsblankett för teckningar kometen. Ni som inte har Fokus kan skaffa den i SAAF-butiken, ni som är medlemmar ska redan ha fått den! Har den kommit fram?
Observationsblanketten med instruktioner kan laddas ner här:
http://saaf.se/SAAF_obsblankett_kometer_eng.pdf
Beskrivning:
http://saaf.se/SAAF_obsblankett_kometer ... ivning.pdf
FInns också en enklare guide på nätet för nya kometobservatörer:
http://saaf.se/kometobsenkel.php
Mvh Johan