En utvikning och framtidsspaning:
Det här tänket om fokalförhållandet är kanske moget för modernisering. En (men inte den enda) aspekten är att få en lagom hög tub till en hyggligt stor spegel - en 500 mm f/8 fordrar en klart jobbig stege. 500 mm f/5 kräver en mindre men dock stege. 500 mm f/3 är möjlig att använda stående/sittande - och ger helt annat synfält.
Några spegelmakare gör så snabba speglar som f/3 och lite under. Varför inte? Schmidt-cassegrain har haft ännu snabbare primärer i många decennier (om än sfäriska), och även dagens comakorrektorer fungerar så långt ner (och vad kommer inte nästa generation att klara?). Dagens bästa okular gör det också! Det gjorde inte förra generationens...
Men även på små instrument är korta brännvidder intressanta. En pionjär och nytänkare är Mel Bartels,
http://www.bbastrodesigns.com/tm.html" onclick="window.open(this.href);return false; som bl a använder små snabba Dobmonterade instrument med extremt vida synfält för att studera "Integrated Flux Nebulae"
http://www.galaxyimages.com/UNP_IFNebula.html" onclick="window.open(this.href);return false; - hittills inte särskilt väl studerade av amatörer vad jag vet, men det kan ändras.
Men kanske man ska se denna trend (räkna med att den fortsätter, och slår igenom kommersiellt!) som en ny typ av katadioptriska instrument, med parabolspegel och comakorrektor nära fokalplanet. Kanske CCN för Coma Corrected Newtonian?
Nils Olof