inte bara ett stort synfält utan också en hög ljusstyrka
När man ska fota stjärnor så blir det ingen fördel på normalt fotovis med ett lågt f-tal, det är bara optikens öppning, den ljussamlande förmågan, som avgör hur många stjärnor man kan detektera. Men det är uppenbart för mig som provat att man på grund av det större synfältet ändå ser avsevärt fler guidebara stjärnor med ett 50mm f/1.8 än med ett 500mm f/5 som jag använt att guida med tidigare.
Är det en kamera från "The Imaging Source" som du har satt på adaptern?
Ja det är en c-mos baserad kamera jag lånat på jobbet, absolut inget jag kommer att använda. För många heta pixels och andra störningar redan vid korta exponerinar. Ska man köpa en kamera från Imaging Source bör man nog välja en baserad på en ccd sensor.
![Image](http://www.hemlin.se/astro/geodik_adapter_1.jpg)
Så här ser adaptern ut, dyr som allt astrorelaterat men en robust och genomtänkt konstruktion av hög mekanisk kvalitet. Man spänner fast objektivet så det sitter ordentligt fast till skilnad från Canons bajonettfäste där i alla fall mina objektiv inte sitter fast ordentligt. Ska jag klaga på något så är det att det inte går att rotera kameran utan någon form av adapter som kan bli svår att få dit genom att bygglängden är onödigt lång på Geodik adaptern. I bilden syns också två mellanringar om man behöver större avstånd till kameran, längst til höger ligger en adapter för att den c-gängade kameran ska passa på den H-hängade adaptern. I den H gängade Geodiken så finns också en ytterligare gängad ring som sitter inuti den H gängade där ytterligare en gänga finns, jag vet inte vad det är för gänga.
Hur beräknar man ideal-fokalavståndet på guidetuben i förhållande till huvudteleskopet.
Här finns nog många "astrolegends" att bita i, man kan hitta många olika uppfattningar om det här på nätet. När jag blev pålurad min första guidetub så sades det att man skulle ha lika lång brännvidd på guidetuben som på huvudoptiken, så jag fick en refraktor med 900mm brännvidd som var totalt hopplös att använda som höll på att driva mig till vansinne, ljussvag och med ett mikrskopiskt synfält. På senare tid har jag sett att trenden går mot kortare bränvidder, det som verkar kunna bromsa utvecklingen är väl att vissa guideprogram på grund av sin konstruktion inte fungerar tillsammans med kortare brännvidder på guideoptiken. Jag har själv provat att fota med 500 mm och guidat med 50mm utan några som helst problem, altså en faktor 10, men jag tror att man kan genom att resonera på ett annat sätt kan komma undan med ännu större skillnader.
Ett välkonstruerat guideprogram bör kunna positionsbestämma en hyggligt exponerad stjärna med en nogrannhet på minst 0,001 pixel, vilket blir bättre än 0,25 bågsekunder med en normal kamera och 50mm optik. Med en för guidning normal exponeringstid på någon eller några enstaka sekunder så lär stjärnan på grund av scintillationen dansa runt betydligt mer än 0,25 bågsekunder så jag skulle vilja tro att 50mm bränvidd är användbart för guidning till all huvudoptik under vår eländiga himmel, men det här kommer jag att undersöka närmare framöver.
Anders