Det blev en relativt misslyckad nattlig resa nyss. På vägen till Wicherina körde jag som vanligt i 110 km/h när en känguru skuttar ut på vägen framför bilen! Jag hann väja undan med blotta förskräckelsen. Det var första gången som jag varit nära en viltolycka i Australien (om jag inte räknar med påkörningen av en echidna vid förra resan, ett myrpiggsvin som liknar en igelkott). Kängurur är dumma djur, de kan inte trafikreglerna.
Väl framme i Wicherina lyste månskäran ljust mellan M24 och M25 i Skytten. Trots månskenet visade SQM-L 21.48 i zenit.
Försökte se klothopen Palomar 13 i Pegasus i månskenet men misslyckades. Helt plötsligt dyker en svag satellit upp och det tar en stund innan jag uppfattar att satelliten ligger stilla i synfältet medan stjärnorna rör sig som vanligt pga jordrotationen. En geostationär satellit! Härifrån södra halvklotet syns de på norra stjärnhimlen medan från Sverige syns de på södra himlen istället beroende på parallaxen. På tal om satelliter, så lyser ISS mycket ljusare här än i Sverige för man ser de underifrån och inte från sidan. Härom kvällen var ISS av magnitud -4, nästan som Venus.
När månen hade gått ned blev mörkret SQM-L 21.80. Det "dåliga" mörkervärdet berodde på extremt hög luftfuktighet (94%, plågsamt för optiken). Jag är förvånad över luftfuktigheterna under denna långresa. Jag har aldrig haft sådana problem som nu. På sommaren (december-februari) är det i princip aldrig problem med dagg. Kanske en gång har jag haft det på sommaren då det var vindstilla.
Jag försökte lokalisera sydliga Herschel 2500-objekt i Valfisken och Eridanus men de låg praktiskt taget i zenit och det är svårt att manövrera en Dobson i zenit. Istället gick jag över till Haren med galaxen NGC1979. Den syntes redan med 37x förstoring och med 150x var den ljusstark men ganska liten och hade en ljussvag stellär nucleus.
I samma synfält kunde jag även hitta galaxerna IC2138, IC2130 och MCG-4-14-1 (mag 14.6).
Sedan hoppade jag till Akterskeppet (Puppis) i Vintergatan och det för inte tankarna till externa galaxer precis. Dock finns här den ljusa NGC2566. Dess visuella magnitud är 11.0 och var en av de ljusaste galaxerna jag ännu inte sett. NGC2566 var stor och hade många vintergatsstjärnor framför sig. Man skulle ha kunnat tro att det var en galaktisk nebulosa.
Medan jag obsar galaxen mulnade det på plötsligt vid 1-tiden. Jag väntade en halvtimme om det skulle klarna upp men det gjorde det inte. Då packade jag ihop grejerna och körde hem. Jag hamnade bakom en road-train (upp till 56 meter långa långtradare) och den fick agera som en kängurusköld för mig.
/Timo K